Alpacka klipptour 2011 - En slags blogg...



Vi  tjuvstartade på Ystad Djurpark den 3 April. Parken öppnade den första Maj, och man ville ha klippt så att det växt ut lite till det var dags för premiären. Lite ringrostigt var det för speciellt mig, Fredrik som inte hållt i saxen på ett år. Men vi kom snabbt in de gamla gängorna igen och sen var det klippt...




Påsken firade vi i dagarna tre...med klippning hemma av våra egna djur på Nybo.Kroppen var mör och det sista man ville tänka på var den kommande klipptourén som skulle gå av stapeln en vecka efter.









Stoppen på våran tour 2011


 
- Har vi setts förr? Jag känner igen din röst men inte dig!

 "Skilda världar"

- Du, jag vet inte hur du känner det, men jag tycket det känns som vi glidit ifrån varandra.
Första solnedgången i sommaroutfiten.
  

2 Maj

Denna dag var det dags att dra igång det som vi i flera månader planerat för. Vi startade utanför Hässleholm. Vi fick snabbt upp ett bra tempo och det tog en och en halv timme innan vi åter kunde samla ihop utrustningen. Vi blev inbjudna på kaffe och smörgåstårta. Inte tokigt alls att få en sådan start på första stället.

Sedan bar det av till Växjö. Varmt mottagna även här. Vi känner oss som kungar när vi dyker upp. Tråkigt bara att behöva tacka nej till en middag för att schemat släpat efter.

 Vi åkte vidare uppåt mot Forserum. Sista stället för kvällen, och vi var klara på strax över timmen. Det blev en kvällsfika vid kl 21 och en väl förkänt dusch i ett fantastiskt slott som är under renovering. Det hade hänt en hel del sedan förra året vi var här. Imponerande!!

Lite lagom möra efter första dagen satt vi oss i bilen för att köra till övernattningsstället i Tranås. Det skulle bli att lägga sig direkt när vi kom fram tänkte vi. Men ack vad vi bedrog oss. Av alla snirkliga  och berg- och dalbane- vägar, med endast några km kvar så blev det ett kraftigt pys och ett svagt missljud i motorn. Och ingen ork att dra ekipaget. Av egen erfarenhet av dieselmotorer med turbo så var första tanken att någon slang till vacum eller tryck lossnat. Vi klev ut för att kolla om vi kunde hitta felet, stående i den småländska skogen. Först såg vi ingenting. Men efter en stunds grunnande och lyssnande så lyckades vi se en slang som var lös en bit ner i motorrummet. Men näst intill omöjlig att komma till. Men med ytterst enkla verktyg, ficklampa och stående på tå lyckades jag nå ner till slangen med armarna i kläm. Felet åtgärdat.

Åter på väg mot övernattningen. Det blev en enkel bit mat och en öl i den smått kyliga husvagnen innan läggdags  kl 01.00. Det blev till att sova med kläderna på.

 

3 Maj

Till reveljen av en åsna vaknade vi vid sju, men dock i en nu varm husvagn.

En snabb frukost och sen ut för att packa upp utrustningen. Det snöade stora flingor, och det kändes inte riktigt rätt att klippa av alpackorna den tjocka pälsen. Men så fick det bli.

Klara strax efter middagstid bar det sedan av mot Ljusfallshammar. Mottagna med en bit mat med


kravet att vi i utbyte pratade alpacka lät som en bra deal. Även åsnor här, men de slapp vi i alla fall vakna till. Klippningen flöt på fint, och efter en kopp kaffe gav vi oss iväg mot Katrineholm.

Sista stället för kvällen. Även detta gick snabbt och smärtfritt. Efter en kvällskopp kaffe och en dusch gav vi oss iväg mot övernattningsstället. Smala slingriga skogsvägar ledde oss dit. Vi vet inte var vi var, inte vilken väg vi var på. Vi förlitade oss helt på GPS: en. Tur var väl det. Vi kom dit vid avsatt tid kl 23. Bara att ställa vagnen och knoppa in.

 

4 Maj

Vagnen var ställd i sidolutning. Man låg i alla fall med huvudet upp. Halvvägs uppstigen.

 Jag hade inte märkt av lutningen mer än att man hade fötterna i väggen. Hjalles madrass hade glidit. Han hade väl inte tagit spjärn mot väggen som jag gjort..

Vi klippte 4 jättesnälla djur. De gick i princip själva fram till bordet. Bara att lägga upp. Det hela var över på ca timmen. En lätt frukost, sen vidare till nästa anhalt: Fjärdhundra.

Med nya skär på gick det hela som en dans. Upp och ner med utrustningen kändes det som. Helt


perfekt. Nästa ställe Vallentuna för att klippa de  sista för dagen. Sedan blev det till att ställa av husvagnen över helgen. För näst  på tur stod ”de tusen sjöarnas land”: Finland. Det blev kryssning över natten. Dagen efter skulle det klippa på finsk mark. Man hoppades det skulle vara varmare där än förra året, och att jag skulle slippa importera en förkylning i år igen.

Att följa en navigator i Stockholms trafik  är inte det mest optimala med alla avfarter hit och dit. Det hade nog varit smartare att bara läsa skyltar. Men apparaten gör en dum.

Ombord på Finlandsfärjan kom vi i alla fall. Och buffén satte vi i oss. Vi tyckte ölen var lite blaskig, och lite  svag. Men tydligen inte. Vi fick lägga oss tidigt. Kan väl inte påstå att det finska dansbandet lockade till dans heller direkt. Fast att Hjalle vid middagen erbjudit mig 500 kr om jag senare dansade med en äldre dam i en blank tigerblus. Lätta pengar om hon bara varit där…

Det var gott med en varm hytt istället för en kall husvagn i alla fall.

 

5 Maj

Vakna av Hjalles veteransignal på mobilen. Och två gånger kom de och öppna dörren på hytten och sa –”Good morning!” Vi  samlade ihop grejerna och begav oss ner på bildeck. Vi körde ut på finsk mark och tanken slog mig: -Hur ska vi nu hitta till första stället? Vi hade ju ingen riktig adress. Eller det hade vi ju. Men vi hittade inte den i navigatorn. Vi hade ett nummer till samordnaren. Men på det kom vi inte fram. In kvickt på nätet och hitta karta på google maps. Print screen och spara. För det är ju inte direkt billigt att surfa i utlandet. Vi lyckades hitta en liten by i närheten som vi kunde knappa in. På vägen dit hade vi turen att kunden skickade ett sms. Och äntligen fick vi en riktig adress att knappa in. Vilken lättnad. Mot Tampere.

 

Klippingen gick riktigt bra. Det vi hade missat i tid när vi irrade runt, hämtade vi i princip in. Vi avslutade med sällskapet på en finsk mack. Finska mackar har i princip alla en restaurang. Något som kunderna vi klippt till var besvikna på att vi inte har i Sverige. Det hade de fått erfara efter en längre resa ner till Danmark för någon vecka sedan.

Vi tackade för oss och gav oss i väg mot Vesanka. Detta stället hade vi goda minnen ifrån förra året, med bastubad och god mat. Men först arbete.

 Djuren var fantastiska i pälsen. Saxen bara löpte igenom. Och de flesta gick självmant fram till bordet. Bara till att lägga upp.  När vi avslutat sista djuret kom beskedet. Bastun är varm där hemma, och efteråt väntar middagen. Det var bara att acceptera erbjudandet. Och ingen bastu utan öl. Man kände sig nöjd med dagen.

Mycket trevligt sällskap vid middagsbordet. De är verkligen målmedvetna här i Finland med vad de vill uppnå med ullen. Sini, som kunden heter, håller på att sätta upp en kollektion med kläder från alpacka. Kostsamma produkter. Men vilken kvalitet. Kappor, sjalar, brudklänningar. Allt av finaste kvalitet.

Kvällen rundades av med en kopp kaffe. Sen blev det till att samla krafter till morgondagen. Lite  förvarnade har vi blivit om vad som komma skulle…


6 Maj

Frukosten stod dukad när vi kom ner på morgonen. Det finska kaffet är inte tokigt må jag säga. Starkt, precis som jag vill ha det.Vi satte i oss frukosten, tog ett varmt förväl och tackade för gästvänligheten.

Nästa stopp var Toivakka. Tre stycken uppfödare hade samlat sina djur på stället för att underlätta för oss. Man blir tacksam.

Klippningen gjordes i ett rum liknande tvättstuga. Det var klinker på golvet. Det var lite halt. Hjalle med sina slitna gympaskor såg ut att behöva fläkband emellanåt. Men det gick fint. Två olika tidningar var på besök under tiden vi klippte. Den ena fotografen ville nästan vända bort huvudet  när vi kapade av tänderna på en alpacka. Jag sa åt henne på skoj att jag även fixade tandsmycken om hon var intresserad.  Men den kunden gick  jag bet på…

Nästa stopp var Lohja. Tre timmars körning i ett soligt väder. Finland är verkligen mycket bättre i år.

Enligt våran turnéledare i Finlands planer skulle vi hinna klippa fyra stycken den kvällen. Det blev elva. Det flöt på bra. Sedan blev det öl och bastubad. Jag är verkligen ingen bastu-människa, men i detta landet har man ju blivit så illa tvungen.  Men jag gillar det.

Efteråt blev det grillat. En riktig festmåltid. Det är rätt så roligt med språket. Några var finlandssvenkar och pratade utmärkt svenska.

Men när vi satt och pratade alla tillsammans så blev det engelska för att alla skulle kunna hänga med. Jag kom på Hjalle flera gånger börja prata svenska bland engelskan. Men det hände mig också någon gång ska jag väl erkänna.

De berättade för oss att på förra stället vi hade varit så varit imponerade av vårat samarbete. De tyckte att vi fungerade ihop som ett gift par. Min motkommentar på det var: - Det är därför vi inte pratar med varandra, och att jag har proppar i öronen… ;)

Det blev en sen kväll med många skratt. Men vi låg bra till i tidsschemat, så det kunde vi unna oss.

 

7 maj

Tre djur återstod på morgonen. Det var kvickt avklarat. Så det blev till att efter en och en halv timme ta förväl av ett riktigt härligt gäng. Men några av dem skulle vi få återse någon dagen efter hos en annan kund.

 Nästa resmål var Uusitalo. En och en halv timmes körning och här hade vi ca fyra timmars jobb. När jag tänker tillbaka på förra året när jag körde sönder min sax här, kunde allting bara gå bättre. Då stod vi en sen kväll på den kalla logen och försökte få ihop två saxar till en. Men utan resultat. Den fungerade bara en liten stund.  Men i år var den kalla logen, bara behagligt varm. Och vilket arbetstempo vi fick upp. Meningen var att finsk rikstäckande TV skulle varit på plats på detta stället. Det hade vi blivit förvarnade om. Men de hade inte hört av sig. Fast att de hade varit mycket intresserade. Det var mycket om valet som varit i finland just då. Så kanske var det mycket bevakning på det istället. Men nästa år kanske de kommer. Men vi var ändå  mycket nöjda när vi lämnade vi Uusitalo och körde vidare mot Karis.

När vi kom fram vid 19 tiden så ville de försäkra sig om att vi inte skulle börja klippa. Vi sa att vi skulle hinna med ändå dagen efter Men om de ville så klippte vi gärna några.  De sa att de bara hade skojat om att vi skulle börja på. Men jag spände ögonen i henne och sa att det inte alls är något att skoja om. Vi kan börja nu med. Men sen var det min tur att säga att jag bara skämta. Man har lärt sig lite var man har varandra dessa två åren vi varit där.

Det blev en trevlig kväll med grillad korv…och öl. Man får snart tänka sig för med den där ölen. Men trevligt var det. Sen åkte både jägern fram. Och även koskinkorvan som de endast hade stående för hustomtens behov. Det blev många skratt tills vi tillslut var tvungna att tänka på att orka med morgondagen…

 

8 maj

Frukosten stod dukad klockan 7.30. Klockan 8.30 var vi igång och klippte. Det var på två ställen. Hingstar på ett, ston på ett annat. Men flytten emellan var kvickt gjord med ett bilsläp. Det sista stoet vi klippte var ett grått. Jag sa till Hjalle: - Detta stoet får mig att tänka på en ZZ-top låt. ”She got legs, and she know how to use them”. Som tur var visste hon inte det, för vi blev inte sparkade när vi lade upp henne.

Vi tog ett varmt förväl av dessa goda vänner med ett gruppfoto. Det kändes lite tragiskt att lämna. Det första minnet och personen jag/vi träffade i Finland var Ami. Denna kvinna med sådan hunger och nyfikenhet på alla nya saker och upplevelser. Hjalle introducerade henne för sin I-pad och I-phone. Hon blev alldeles förtjust och sa – En sådan här ska jag önska mig när jag fyller 70!! Vilken kvinna. Ami, du imponerar på mig.

 Sista stället i Finland i sikte utanför Turko/Åbo. Den första vi klippte hade två års ull. Riktigt trassligt. De sa till oss när de kom fram: - Detta är den värsta av dem alla. Men jag sa åt honom att för oss är ingen besvärlig. Han tyckte det verkade bra. Och den var inte besvärlig. Den spottade lite, men det finns det ju bot på. Så jag sa till honom att han ljugit, det fanns de som var värre.  Vi klippte på i en bra fart, och de var duktiga på att ha djur framme hela tiden. När vi var klara frågade jag honom om de försökt att klippa dem själva någon gång, och det hade de. De var inte riktigt nöjda med hur de hade lyckats. Så de sa att vi fick komma nästa år också. Såna ställen gillar jag. Man kommer in som okänd. De tror att det ska vara svårt. Men allting går bara lätt. Då är man KUNG!!

Vi körde vidare till Åbo och färjeläget. Vi hade gott om tid. Vi tvättade bilen, putsade rutorna, som vi skulle gjort hela veckan. Kollade hur många skär vi hade kvar. Men tiden kändes lång. Man blev klippsugen igen. Men det skulle få bli till att härda ut till morgonen efter.

På färjan hem blev det buffé. Pinsamt vad lite jag orkade äta. Sen blev det en GT i baren och kolla på de som dansade. Det var roligt att studera de olika stilarna.

Sovdags i hytten. Hjalle hade bokat en lite lyxigare hytt som hade fönster. Inte tokigt alls. I lyxen ingick även massagesäng. Eller ja, i kombinerat med motorljud. Fruktansvärda vibrationer var det. Men det måste ha skakat mig till sömns…


9 maj

Vi vaknade upp i våran ”lyxhytt” kl kvart över sex finsk tid (en timme fram). Än hade inte väckarna kommit och öppnat dörren och sagt –Good morning!!

Det var frukostbuffé som hägrade. Dagen skulle vara något tajt, det visste vi. Bäst att äta rejält så man stod sig till middag. Färjan lade till i hamn i Stockholm halv sju svensk tid. Första målet för dagen var Vallentuna. Åter till husvagnen…

Vi var punkliga. Vi var på plats strax innan kl 8, helt enligt schemat. Och klippingen gick super. Jättebra ullhantering . Den bara försvann från bordet av tjejerna som var anlitade.

Vi blev klara två timmar före planerad tid. Inte alls illa. Vi blev bjudna på middag innan det var dags att bege oss igen.  Jag fick med mig två alpackatäcken som jag skulle försöka sälja.

Nästa stopp var Strängnäs. Den förbannande GPS:en ledde oss E20 inom stockholms innerstad…med husvagn. Nåväl, det gick det med, men vi har börjat kolla upp kartan lite mer efter det.

Väl på plats blev vi bjudna på kaffe. Förra året fick jag sticka ifrån medan Hjalle började klippa för att köpa en sax. Efter att jag kört sönder alla i Finland. Men vilken sax jag fick tag i!!! Den vill jag inte vara utan på denna touren.

Klippningen här gick fint. Det första stället vi förberedde fleecen för skirting. Inget avancerat. VI klipper ändå på det viset annars också.

Tredje stället för dagen blev Eskilstuna. Denna destinationen har varit osäker hela tiden. För vi visste inte om kunden skulle hinna  få hit sina djur från Åland. Men det var men råge. Klippningen gick fint, men nu kom det ett litet krux. I mina planer skulle vi hinna klippa fyra djur till. Första problemet var bara att dessa djur fanns i utanför Sandviken vid Gävle och andra var att klockan nu var nästan 21. Och körningen dit var nästan tre timmar. Vad göra? Djuren skulle köras dit från Ockelbo. Lösningen blev…

Dagen efter var lite glesare. Vi fick helt enkelt köra till Ockelbo när vi var klara i Sandviken. Det var en timme. Så fick det bli. Vi åt lite sen körde Hjalle. Jag sov. Han väckte mig när vi var framme kl 00.30.

-Fredrik vakna, det är dags att sova!!!! Det var ju lagom roligt. Jag var ju inte särskilt trött när jag lade mig i husvagnen.  Jag låg vaken länge och hörde Hjalle dra stora timmerbilar. Jag tänkte på hur bra vi hade det in Finland egentligen, när jag inte skötte planeringen. I min planering finns inget maskande. Men vi är ju trots allt ute på vägarna för att klippa.

 

10 maj

Vi vaknade upp i en varm vagn. Lite skillnad var det att gå och lägga sig kvällen innan jämfört med förra veckans kalla temperaturer. Det serverades frukost kl 7. Ingen dålig sådan.

När vi satte upp klippbordet brast ett gångjärn till ihopfällningen.
Skit också!! Jag har byggt det för klent. Det får åtgärdas när jag kommer hem. Nu blev det till att göra det bästa av situationen.

Klippningen och ullhanteringen gick bra. Två nyblivna alpackaägare var också på besök för att se hur det hela gick till. Så vi blev filmade också, och nu hoppas vi på att få filmen skickad till oss.

Vi var klara kl 11.15. Undanplockade och klara så blev det middag. Många skratt och kommentarer. Den nyblivna alpackaägaren var verkligen helfestlig. Och ett alpackatäcke fick jag sålt också. Perfekt!!

 

Mot samhället som är förknippat med snöskoter och våran nya prins Daniel: Ockelbo. Vi kom till ett mysigt ställe liggande in på en smal

grusväg bara en liten bit in från huvudvägen. En lätt match att klippa även här. Efteråt blev det en kopp kaffe och en liten rundvisning på en konstutställning med temat Afrika, som de hade haft här i påsk. Fotografier och svetskonst. Riktigt imponerande.
Vi tog för väl för att bege oss mot Borlänge. En och en halv timmes eftersläp på schemat hade vi, men det var ändå inte dåligt för att hunnit med en vända i Ockelbo också. Vi hade nu varit på toppen. Nu är det bara söderut med något undantag för lite i sidled någon gång, och något lite uppåt när vi rundar Vänern.

Nästa anhalt var Nora där första klippning dagen efter skulle äga rum.

 

11 maj

En tupp hade visst galt hela morgonen, men det var inget jag själv märkte av. Det blev en lättare frukost i vagnen innan vi begav oss ut för att sätta upp grejerna. Bland dessa alpackorna gick det två stora vakthundar som skyddar flocken från vilt. Jag har innan haft stor respekt för dessa, men denna gången fick jag en annan syn på dem. De ser ut som en jättestor Golden retriver.  Fast stor, grov och med ett respektgivande skall. Men med ett beteende som en valp. De ville bara kela. Men de fick ut med sig. När det blir oreda, och någon alpacka skriker vid klippning började de skälla.

Den första upp på bordet var ett ett-års föl. Det var sent född, därför mindre i storleken. Den var väldigt svårklippt. Den lilla kantiga kroppen gjorde  det inte lätt att följa kroppen med saxen.

Klippningen gick sedan fint. När vi var klara så kom en veterinär för att kolla dräktigheter med ultraljud. Intressant att se. Men vi var tvungna att bege oss vidare efter att ha sett några stycken.

Färden gick mot min gamla militärstad Skövde. Upp på Billingen skulle vi. Detta brukar vara vårat ställe att sätta nya rekord. Det är den största kunden vi klipper till (förutom våra egna hemma då) och servicen är på topp gällande ullhantering och att ha djur framme. Det är

bara till att klippa så hårt man orkar. Detta året var det 14 djur mer än vad det brukar vara. Ninnie, en av tjänarna trodde inte att vi skulle klara att klippa klart allt på en dag, så hon hade tagit en dag extra ledigt. Så jag vill säga grattis till en dag att göra vad du vill. Vi började lite mjukt på kvällen för att inte morgondagen skulle bli för lång. Sen lite kvällsmat i trevligt sällskap. De hade en utbytesstudent från Estland som bodde hos dem. Hon hade läst svenska i ett år nu, och var tydligen riktigt duktig. Hon pratade helst engelska med oss. Ninnie brast ut i gapskratt och sa –Gissa vad hon frågade mig? Hon undrade vad det är för fel på dig Fredrik, varför du pratar så konstigt

Den stackars tösen hade väl bara hört västgötska och aldrig hört en riktig karl prata skånska. Jo då så att…


12 maj

Vi slapp husvagnen denna natt. Vi sov riktigt kungligt. Nåja, Hjalle vaknade med migrän, men det var inte sängens fel. Vi fick i oss frukost  och sen var vi igång…

Vi började med ettåringarna. Dessa är lite speciella att klippa. Det är aldrig lönt att ge sig på babyull med ett tidigare använt skär. Vill man ha flyt i klippningen så är det nytt skär på och sen kan man fortsätta med det på de vuxna sen. Det är inte så mycket kropp att låta saxen följa heller. De är rätt smala, små och kantiga. Man är alltid glad när fölen är slut. Då blir det vuxen-race. Stora fina kroppar att följa och inte så smalt att klippa mellan frambenen, som är det läskigaste stället att klippa på.

Vi körde slut på klippoljan att smörja saxen med också. Det fick lösas med olivolja tills vi var klara. Det funkade rätt bra ändå.

Klippningen gick väldigt lätt, och när det överraskande sista djuret kom kl 17 var man inte ett dugg mör. Det hade gått att klippa i någon timme till. Men det är ju alltid skönt när man är färdig på ett ställe. Men det är klart. Detta stället tar det alltid lite emot att lämna. En massa spex och skoj vid klippingen och det är alltid lika kul att bli härmad, när de ska försöka vända sin västgötska till skånska.

 

Vi tog för väl och styrde ekipaget mot Bäckefors. Tråkigt att behöva erkänna att fel kordinater kommit i körlistan. Eller fel var de inte. De ledde till en annan kund i Göteborg.

Vi hade ju kört lite innan vi upptäckte det. Så vägen blev lite längre än vad som var menat. SKIT OCKSÅ!!  Vet inte hur det kunde hamna fel. Men det var helt uppenbart att jag var upphov till det. Man får skämmas. Nu får det dubbelkollas på det planet också.

Vi var framme kl 23.30. Vagnen hamnade lite i lutning, men det brydde jag mig inte om. Det fick bli huvudet i nedersta läget.

 

13 maj

Klockan ringde sju. Det var på en bo-på-lantgård vi hamnat. Det var bara två alpackor det gällde. Det var i princip upp och ner med grejerna. Snabbt avklarat. Sen åkte vidare mot Bullarens Djurpark. Hade läst lite om den på internet när jag letade upp adressen. Det är en konstnär som har startat den. Han skaffade de första djuren för att måla av dem. Och sen har de bara blivit fler. Nu hinner han knappt måla längre.

Vi blev mottagna av en skötare. Jag hade fått frågan om vi även klippte lamor. Det kan väl inte vara så svårt tänkte jag. Men vi slapp klippa dem. Men vi bad att få titta på dem i alla fall för att se om det var möjligt. Vi har tagit på oss några lamor i Danmark också. Men när vi såg dem var vi tacksamma att vi slapp klippa dem. Det såg verkligen stora och starka ut. Men det får vi bita i lite senare.

Skötaren sa att folk tyckte att de var en annorlunda djurpark. I denna  parken går många djur lösa, och istället för att folket gick runt och tittade djuren, så gick djuren runt och tittade på folket. Lite kul.

När vi klippt klart gick vi för att tvätta händerna. Vi gick då förbi terrariet. Det hade kommit några besökare, som stod där och tittade på när ägaren höll upp en boaorm. Bara en liten. Knappt över metern.

-          Vänta lite sa ägaren och  försvann in i terrariet. Ut kom han med en tigerpyton på 3-3,5 meter. -Titta var svansen är sa han. Han hade hela famnen full av pyton och var nog rädd att trampa den på svansen.

Det var en riktig bjässe. Vi stod fyra stycken och höll i den. Behövdes kanske inte så många. Men alla vill ju hålla i den. Men vi fick börja tänka på att ta oss till nästa ställe. Dingle gymnasium var nästa stopp. Här var det bara två stycken. Upp och ner med grejerna i princip.

Vidare mot Allingsås. Samma visa här. Upp och ner. Det är många sådana ställen nu. Men det tog lite tid att ta sig därifrån bara. Det var inte det optimalaste stället att köra in med husvagn på. Så vi fick knixa lite innan vi kom därifrån. Lyckades komma in i bilköer också så att schemat sprack.  Men det gick bra ändå Det var inte mycket tid det handlade om. Vidare till Mölnlycke. Här var det några fler djur. Skönt att få rasta av sig lite. Man hade nästan börjat att bli klipp-stinn. Detta var sista stället för dagen. Det blev även övernattningsstället. Första gången som vi körde till det nya klippstället på morgonen. Men det gick bra det också.

 

14 maj

Klockan ringde och vi gick direkt ut och satte oss i bilen lite över sex för att styra ekipaget mot Varberg. Förra året var detta vårt sista ställe på touren, vi var genomförkylda och frusna och lyckades tigga oss till att komma halv tolv på kvällen och klippa alpackorna. Denna gången blev det tidigt på morgonen istället. Kanske lite mer uppskattat. Efter att blivit bjudna på frukost satte vi igång att klippa. Det gick fint.

Nästa stopp var Falkenberg. Här klippte vi i ett rymligt häststall. Uppfödaren hade nyligen varit i England och medverkat vid klippning där. Intrycken och upplevelserna var många. Hon fängslade oss en stund med sina berättelser. Man kände sig som en amatör. Där hade varit en nya zeeländare och klippt. En dag hade han klippt 85 st!!! Vi skulle nog kunna klara 50 st. på två man!!  Men så tar vi både tänder och fötter också, det gjorde inte han. Han klippte enbart.

Efter klippningen tog vi en fika och pratade lite mer om England. När vi satt där utanför på trädgårdsmöblerna hörde vi en massa småskall. Dörren öppnades och ut sprang sju stycken små söta pudlar. Både röda och svarta. Så små, och så fulla av energi och positivitet. Så roliga de var.

 Men det trevliga fick ta ett slut… Vi fick dra vidare mot nästa destination - Munka Ljungby. Väl framme efter att navigatorn försökte spela oss ett spratt, fick vi klippt här också.

Ett av stona verkade inte gilla oss. Efter att vi klippt henne så sprang hon iväg på betet och höll sig där ensam tills vi åkt. Medan de andra höll sig i närheten. Men, men. Alla kan inte gilla oss. Men när det blir riktigt varmt igen vill hon nog inte ha pälsen tillbaka.

 

Jäkla Hjalle!! Nu har han satt griller i huvet på mig. Varje år har jag efter klippning modifierat om klippbordet. Gjort det bättre och förenklat ihopsättningen. Nu verkar det som jag kommer bygga ett nytt bord. Det måste vara ännu enklare. Så många gånger som vi plockar det upp och ner. Jag visste att jag skulle komma på någon modifiering, men inte göra ett helt nytt. Nåja, jag får se hur jag gör…

 

Höganäs nästa. Pannkaksladan. Ett riktigt mysigt ställe. Och taco- och pannkaksbuffé hade de med. Kändes lite jobbigt att hämta mat

där tyckte jag. Efter att man hämtat en burrito med fyllning och satt sig, så hann det inte gå en till två minuter förrän jag hade klippt den och var redo för nästa. Jag fick ju sitta och vänta en stund att hämta mer för att verka normal.

Det var lördag kväll, det var sista stället för dan, och vi hade inte särskilt brått. Tempot var lugnt och behagligt. Det enda som skulle ske ikväll var att vi skulle förflytta oss till Hörby för natten. Morgonen efter hade vi bara en kund och vi skulle äntligen få komma hem en snabb vända. Men underbart är kort …

 

15 maj   

Förra veckan var det en åsna vi vakna till. Denna dag var det en tupp. Och han vägrade ge efter. Enda vägen var upp ur bingen. Det var med en skön känsla i kroppen vi drog igång denna dag efter den goda frukosten vi blev bjudna på. Det var bara ett enda ställe denna dag, och sen skulle vi få komma hem. Men morgonen efter skulle det bära mot Danmark. Nytt land och nya utmaningar. Däribland lama, som jag kan känna en viss respekt för. Men man får ta och tuffa till sig lite.

När vi svängde av i Venestad, in på Hjalles ”aveny” tyckte vi att det vibrerade konstigt i bilen. Jag rullade ner rutan och tyckte höra att det satt en sten i däckmönstret på bilen. Men en sån obalans skulle det aldrig kunna bli av det. Men när Hjalle tittade i spegeln så såg han att det var punktering på husvagnen. Vad är sannolikheten att det skulle hända just här, när det kunde hänt inne en av det djupa skogarna i stället?

Hemma i Hjalles residens tvättade vi av skären som skulle till slipning så att vi skulle kunna hämta upp dem när vi sedan kör Blekingerundan.

Sen blev det till att hem och se till att skären kom på slipning, in med en maskin tvätt, se till att listan till våra egna ullprover kom iväg. Sen avrundades kvällen med en löprunda. Några sista varv i benen innan lördag.

 

16 maj  

Vaknade upp i min egen säng. Lite ovant. Begav mig i väg till Hjalles residens. Därifrån körde vi mot Malmö och över till Danmark. Det var med en viss osäkerhet jag åkte iväg. Vi hade fyra skär kvar. Resten var på slipning. Om djuren skulle vara sandiga kunde de gå åt på bara några stycken. I värsta fall fick vi väl köpa något skär.

Jag  hade fortfarande lite ångest för att jag tagit på mig att klippa lamorna. Jag ringde en lamauppfödare för att höra hur hon klippte sina.

-Stående, var hennes svar. Och om de är alltför ängsliga och inte vana vid hantering så låter jag bedöva dem.

Det kändes ju inte bättre precis. Såna grejer hade ju inte vi tillgång till. Och att klippa stående skulle ta tid, då de knappast skulle stå helt blixt stilla.

Gps-en ledde oss ut på den danska landsbygden.  Adressen den visade,  var det flera bilar längs vägen på. Vi rullade ner rutan och frågade en vid bilarna om alpackaklippning. Och det var rätt adress. Där var gott om åskådare som samlats för våran ankomst.

Vi ställde upp vårt bord i ett häststall där. Det kom fram en man och frågade om vi kunde börja med hans lamor som han transporterat dit. Det var OK för oss och vi gick bort till transporten.  Det var en wooly-lama och den låg ner. Den såg stor ut även när den låg ner.

-Han är veldigt rolig, sa den danske mannen. Så roligt kändes det ju inte just då för mig i alla fall. Men jag visste ju att han menade att han var lugn.

De fällde ner baklemmen och kom ut med honom i grimma. Oj oj vad stor han var. Mycket ull, men ändå stor. Vi diskuterade hur vi skulle göra. Jag ville lägga honom på bordet, Hjalle ville inte. Lätt för mig att säga kanske som är i framänden och det är Hjalle i bakänden som kan få de värsta sparkarna. Men jag stod på mig. Jag kunde länga förankringsbågarna 20 cm till. Och då skulle den i alla fall få plats på längden. Nu skulle den bara upp där med.

Nu på vår tour så har vi lyft upp djuren, vi har inte använt gördeln. Och jag har tänkt på att plocka bort den .

-Det går aldrig, sa ägaren. Vi har bara klippt honom stående. Han har aldrig legat ner på det viset. Han sa detta på danska nu alltså. Jag översatte ;).

 Vi lade gördeln om och fällde upp laman. Tungt var det. Det var tur att Hjalle hade extrakilo att dra med.

Jag åkte med bordet och hamnade uppe på laman. Den höll sig hitentills lugn. Jag bara låg där och höll med min kroppsvikt ner djuret. Jag vågade knappt röra mig. Och jag nådde ändå inte fötterna att binda honom. De andra runtomkring hjälpte till med det. Det var lite fumligt, och Hjalle låg också på honom och försökte att förklara för dem hur de skulle göra. Inte helt lätt på två skilda språk. När det var gjort kunde jag spänna upp repet. Fortfarande liggande ovan på. Laman var på plats.

-Det ska vara två starka svenskar för att klara detta, sa en åskådare.

Ja kanske det. Eller bara envisa sådana. Jag var så skakig av adrenalin att jag knappt fick i öronpropparna. Klippningen gick galant. Lite tyngre att vända men det gick fint.

Sen klippte vi några lamor till. Peanuts. Gick hur lätt som helst. Men man var glad att det var alpackor sen. Det är lite behagligare, och inte så tungt jobb. Så nej, enbart lamaklippare blir jag aldrig.

Klara på detta stället så blev vi kringlotsade på två till innan vi begav oss iväg över stora bältbron, till Fyn för att klippa där. En mäktig bro. Den slår absolut öresundsbron i skönhet.

 Det var på en ridskola vi skulle klippa. Även här klippning i ett häststall. Lite smalt hade vi där i gången, men det gick fint.

Klara för dagen så körde vi mot kvällens övernattningsadress på Jylland. Jag somnade i bilen. Vaknade upp av att Hjalle satt och tryckte på gps-en. Vi stod utanför ett ödetorp, och detta var rätt adress. Skit också. Hur långt hade den nu lett oss fel?

Vi fick ringa upp kunden och försöka få reda på vart vi skulle. Han visste inte alls vart vi var. Vi fick försöka hitta en plats som han kände till, och sen vi stanna där tills han kom och hämta upp oss.

Sen var allt lugnt. Vi tog en dusch när vi kom fram. Sen drack vi en var sin öl och snackade lite.

 

Suttonde maj

Vi hade blivit förvarnade kvällen innan att hans fru var dagmamma och barnen var upp till 3 år. Det kunde vara barnskrik. Men nej. Vi

hade inte hört någonting.

Vi fick frukost. Han tog fram äggkoppar trodde jag. Men nej, det var snapsglas.

-Fernet Branka? Frågade han.

Tja, vad skulle man svara? Jag tackade ja, Hjalle nej, han skulle ju köra sen. Eller rättare sagt. Han fick köra! Jag frågade den vänlige dansken om han brukade dricka sådant på morgonen? Eller bara vid speciella tillfällen?

-Det är bara när han får chansen, inflikade frun (danska igen) medan hon matade en liden pie.

 

Hans alpackor var väldig stora. Garanterat ”lamakryssing”, som de säger i Danmark. Och blöta av nattens regn. Det är inget trevligt att hantera blöta alpackor. De var torra i botten som tur var.

Jag överansträngde bägge armarna när jag skulle sträcka upp dem. Det var länge sedan jag gjorde det sist. Man har lärt sig tekniken, men denna dag slarvade jag. Det sprängde i bägge armvecken. Knappt att jag klarade att klippa klart. När jag var klar tog jag en Ipren. Det hjälpte fint.

Dagens sista ställe var längre upp på Jylland. På en kursgård. Han hade två lamor också, men dessa slapp vi klippa. Rätt skönt med ett


lugnt sista ställe.

Sen var det raka vägen hem. Närmare femtio mil att köra. Men nu kunde man njuta lite av färden där det var soligt och klart väder, och inte regn som på hela vägen dit.

Det blev en natt till hemma. Man börjar bli bortskämd. Lika bra att vänja sig. För det är bara en natt till borta från hemmet…

 

18 maj

Det  var nästan lite lyx att kunna ha yoggi hemma. Eftersom det närmade sig ett permanent boende så hade man vågat köpa hem lite andra varor nu.

Hjalle hämtade upp mig hemma denna gång eftersom vi skulle ut mot blekinge. Mot Kyrkhult sattes rodret. Klippningen funkade  fint. En gång med hästboxar båda sidor. Lätt att slussa djuren ut och in. Det kom två tjejer med en hingst också dit. Hjalle hade lovat att vi inte skulle skratta åt den, för det hade gjorts ett försök att klippa den i fjol. Och under magen hade man inte kommit till.

Men så illa såg han inte ut. Men denna gången fick han bli av med allt.

Vi var klara vid middagstid och begav oss mot Sölvesborg. Först hämtade vi upp våra skär som varit på slipning. Nu kunde vi vara trygga igen. Inte oroa oss för att det inte skulle räcka.

Det var rätt snabbt avklarat På nästa ställe. Häststall här också. Optimalt.

Nästa ställe var Asarum. Vi blev bjuda på en kopp kaffe innan vi satte igång. Det var inte dumt med lite uppiggande innan det skulle bli klippt.

Sista stället för kvällen var Bräkne Hoby. Där hade blivit två föl. Riktigt fina sådana. De var döpta också. Ägarinnan var ny på det här med alpackor. Och jag fick tyvärr göra henne besviken när jag sa att det var två hingstföl hon hade. Det fick bli till att döpa om.

På väg till övernattningsstället körde vi inom en pizzeria. Ikväll skulle det bli avslutningsfest i vagnen.

 

Synd att säga att man är särskilt bra på att fira just nu. När vi fått i oss maten, druckit en öl och skålat en whiskey var man ju trött. Arbetet i 16 dagar i sträck ute på vägarna har väl gjort sitt.

Vi somnade.

 

19 maj 

Vi vaknade upp utanför Ronneby av kobröl. Vi har fått ner några väckningssignaler på listan nu.

Häststallet vi skulle klippa i, har vi följt byggvecklingen på under två års tid nu. Det har hänt grejer, och tjusigt är det.

Jag hade otur med skären. Det gick åt tre stycken. I vanliga fall hade det gått ett. Vet inte om det berodde på slipningen eller på grus i pälsen. Kan inte minnas att det gått så många förr.

Fotade blev vi också. Hjalle bad dem att inte använda blixt, varpå de tittade undrande på honom.

-Nej för Fredrik  han ska bara smila när det blixtrar till!

Åhh, bara dagen ut så slipper jag honom… ;)

Jag är glad att jag inte att jag är patient  hos denna kund, då hon e tankläkare. För den tandbehandlingen jag gav hennes djur, vill jag inte själv uppleva. Men snyggt, det blev det i alla fall.

V i var klara efter middagstid som planerat. Det blev lite lunch innan vi åkte vidare mot Rödeby.

Vi blev tipsade om att sätta husvagnen på en grusparkering, istället för att dra den ända fram. Vägen var lite dålig. Och det stämde. Det var tur vi satte av den.

Det hade skogats en hel del här. En riktigt fin hage hade här blivit.

Klippningen gick galant. Vi blev varnade för att en av alpackorna nog skulle bli lite besvärlig. Och ja. Vilken skrikare hon var. Men mig störde det inte, jag hade mina proppar i. För mig var det bara fågelsång.

 

Nu återstod bara det sista stället. Norra Öland. Det var fyra djur där. De skulle egentligen väntat till dagen efter enligt schemat. Men det hade vi omorganiserat. Att få bli klar och ha en hel dag utan klippning lockade. Enligt GPS:en skulle vi vara där kl 19. Vi satte av husvagnen på en mack.

När vi kom fram möttes vi av en mycket positiv och entusiastisk alpackaägare. Han hade alpackor sen i höstas, och var väldigt nyfiken på hur det skulle gå till.

Jag tog det väldigt lugnt. Kände ingen press över att bli färdig. Det kändes skönt, fastän bägge armarna pulserade och värkte. Men vad gjorde väl det? För i morgon skulle jag ändå inte klippa.

När vi var klara blev vi bjudna på kvällsfika, och pratade om olika idéer med alpackaullen.  Detta var verkligen en man med många idéer.

 

Sen rullade det hemåt i skymningen. Ingen radio. Bara tystnad. Så skönt. Vi var klara med vår 17 dagar långa tur.

BOING!!!

 

GPS:en varnade för en fartkamera

 


Ölandsbron by night



 En tillbakablick

Det är snart en vecka sen vi kom hem.

Jag fick en ledig fredag att återhämta mig på dagen efter vi kom hem. Det blev inte så mycket gjort. Kunde kanske vara nyttigt. Fredagskvällen åkte jag upp till Göteborg igen. Fast inte i jobbärende. Det årliga Göteborgsvarvet skulle genomföras. Mitt tionde år dessutom. Alpackaklippning  är visst bra konditionsträning, för jag klarade mig igenom det…

 

Jag har återgått till mitt ordinarie jobb. Det är sju till fyra som gäller nu, och inte hålla på tills dagsplaneringen är klar.  Men det har varit ett skönt, och framförallt trevligt avbrott i det vanliga livet att klippa alpackor. Fast att det någon dag kunde kännas tröttsamt, så vägde allt det trevliga folket vi mötte upp det hela.

 

Så jag vill å mina och Hjalles vägnar tacka alla kunder (och djur) för att vi blivit så varmt mottagna där vi har dragit fram.

 

Vi önskar alla en trevlig sommar och ett trevligt år, tills vi nästa år hör av oss igen.

 

Här kan du läsa om
» Klipptour 2010