Sista veckan i april, och de två första veckorna i maj gav oss
vi, Fredrik och Hjalle oss ut på vägarna för andra året. Anledningen?
Att klippa mer än dubbelt så många alpackor som förra året. Som inte
Sverige var nog, så tog vi oss över till både Åland och Finland.
Det var en spännade upplevelse. Dessvärre hade vi en kall vår, så
förkylningen var ett faktum, och det fick vi tampas med mest hela turen.
Vi startade på hemmaplan, Nybo Alpacka. Det är alltid bra med en
inkörning, när man är ringrostig efter föregående år. Då kan man finna
rutinerna igen och slipa på förbättrningar och effektiviteten.
Det kan vara så otrolligt lite som behövs för att det ska det ska flyta på bättre i klippningen.
Det var otroligt lättklippt i år, om man man ska blicka tillbaka.

Vi
hade lite funderingar på hur klippskären skulle räcka till när vi var
ute på vägarna. När vi lämnade Sverige för Finland, så skickade vi de
förbrukade på slipning via post. Detta hade knappt behövts, då vi hade
klarat oss ändå. Men det är alltid skönt att vara på den säkra sidan.
Rekordet för mig var 40 st på ett skär(!) Inte alls illa.
På Finlandssidan gick klippningen enligt planering och vi höll
tidsshemat, till och med låg vi lite före. Detta kom att behövas då vi
på sista stället bara hade en fungerande sax kvar. Alla de andra hade
gett upp. Vi lyckades för en kort stund klippa med två saxar efter att
ha lyckats meka ihop två saxar till en. Men underbart var kort. Vi hade
iallafall tur att det bara var fem stycken alpackor på det sista
stället, då resvägen tillbaka till färjeläget var 1,5 timme enligt
gps:en. Vi hade totalt två timmar på oss när vi lämnade alpackaägaren
efter en snabb kopp kaffe.
Stressen var oundviklig, inget fick gå fel. Jag, Fredrik satte mig
vid ratten, medan Hjalle var tvungen att ta tag i lite planering för
sina anställda där hemma. Tankarna flög igenom mitt huvud, - Vi måste
hålla tidsschemat, vi får inte missa färjan, och om vi klarar det, jag
måste ha tag i en ny sax. Lycka var att ha med mig min vapendragare
Hjalle, som med datorn i knät sökte efter tänkbara ställen att köpa en
sax på när vi kom till Stockholm morronen efter. Med näppe klarade
vi oss till färjan med en kvart kvar till avgång. Äntligen kunde man
pusta ut. Finlandsturen var avklarad för detta året.
När
vi kom i land på morgonen ringde Hjalle runt till några ombud med saxar
i sortimentet. De var inte många, och få hade saxar hemma. Hos ett
ombud hade de en anställd som skulle köra ett ärende till Nordpost i
Norrköping. Vi kollade upp modellen på nätet och jag bestämde mig för
att: -Den tar jag!
Vi körde till den första kunden för sätta upp utrustningen och
Hjalle börjde klippa, medan jag begav mig till butiken för att hämta min
nya "vän". Jag kom att kalla den för "minken". Den är lång och smal,
och när man ska greppa den, tar man den över "nacken".
Den blev en klar favorit. Motorn var väldigt stark, och jag upplevde att den gav skären en långre livslängd.
I våran klippservice ingår förutom klippningen av ullen, även: kapning av för långa tänder.
Kamptänder på hingst Klippning av naglar
vid behov kapning/nerslipning av eventuella kamptänder, samt klippning av klorna.