...eller bara kul att veta
På den här fliken har vi samlat lite olika upptäckter vi gjort,
eller upplevt med tillsammans alpackorna. Har du några frågor angående
ett sjukt djur eller om skötsel, så hör gärna av er. Vi har haft
lösningar på alpackor som vetrinärer har trott varit omöjligt.
Här ska även komma upp lite skötsel- och hanteringsråd emellanåt. Hoppas det kan vara till nytta, eller bara nöje att läsa...
Ögoninflammation
Vi märkte vintern 2013-14 att det var fyra stycken föl från föregående år som hade ögoninflammation. Det händer ibland, det är inget konstigt. Ögat rinner och är rött och irriterat. Ibland kan det vara om de är väldigt ullade i ansiktet. Fibrena kan då irritera in i ögat. I detta fallet var det inte så.
Vi utfodrar med storbal (rundbal). Den ligger i en rund foderhäck. Fölen fullkomligt borrar in sina ansikten i hösilaget när det blivit så pass upplockrat. Vi fann på ett föl att ett höstrå, av det styvare slaget hade stuckit in vid sidan av ögat. Så var uppmärksam om det sitter något där om det börjar att varas i ögat.
Klippning av klorna
Vi föredrar att använda
vårat klippbord när vi klipper klorna. Det underlättar väldigt mycket,
och alpackan behöver inte ligga så länge. Man kan även göra det med
alpackan stående, men detta kan vara lite bökigt om den inte vill stå
stilla. Men detta kan man givetvis träna dem till.
När man klipper klon, ska den vara jämn/rak med trampdynan. Var försiktig när du klipper och ta lite i taget. Har klon varit lång
kan pulpan växt ut längre. Var särskilt försiktig med vita samt ljust
färgade alpackor. Deras klor är ofta mjukare och pulpan sitter även lite
längre ut.
Silence is golden
På våran gård är flocken som störst när stona har tagits bort från
hingstarna på sensommaren. Antalet varierar, men i samlad grupp är
det ett större antal ston och föl som går tillsammans.
Står man och blickar ut över dem en kväll som denna, så är det
knäpp tyst. Man hör bara ljudet av deras rörelser i gräset, och ibland
något hmmm:ande. Skulle man ha samma antal av tex. får, hade det varit
ett evigt bräkande. Alpackor skapar helt enkelt ett lugn i vardagen.
Trognare får man leta efter...
En kul grej som hände sommaren 2009, var att vi hade stängslat in
en intilliggande åker för bete åt alpackorna med eltråd. Av någon
anledning hade en skarvknut på den vita el-linan gått upp, och så hade
det kanske varit hela natten. När vi kom ut och märkte detta på morgonen
hängde de två linorna ner till marken emellan pålarna. Andra djur hade
antagligen sett sin chans att pröva på livet ute i det fria. Men i detta
fallet låg hela flocken precis bakom det liggande staketet. Ingen hade
gått ut.
Det roliga var att, när staketet skulle bindas upp igen, visade
det sig att vi hade missat att koppla på strömmen på det nyinhägnade
redan från början. Betyder detta att alpackor inte tycker gräset är
grönare på andra sidan??
Förhoppningsvis ingen halsbränna
2009-års föl
verkar ha hittat sitt lördagsgodis i hagen. De har fått upp ögonen för
brännässlor. Varje morgon är de i hörnan där nässlorna växer och småäter
lite, och de tar även gråbönor. Men efter ett tag fick de konkurrens av
sina mödrar. Det är först nu på hösten när växterna har slutat växa som
det smakar. Det ska bli roligt att se att om det är bara stjälkar som
står kvar när vintern kommer...
Nässlorna tog slut och kvar blev ingenting. Stjälkarna bröt de och trampade ner.
Årets två underhållare
Av alla våra föl som fötts under 2009, är det särskilt två som har
utmärkt sig väldigt mycket. Man kunde se det redan när de var nyfödda,
när de lyckats resa sig upp på egna ben och stå upp för egen maskin så
började uppträdandet. Man kunde se att de liksom dansade. De skuttade runt
sin mor, och busade. När modern närmade sig fölet för att visa sina
modersinstinkter, skuttade det undan och sprang en sväng för att sedan
återvända och göra likadant igen. Med sedan lockade modermjölken
och fölet stannade kvar en stund.
Jag ska här beskriva dem lite kort var för sig.
Han var även väldigt nyfiken på oss människor. Var inte blyg att
komma fram och hälsa, som ibland andra föl kan vara. Han var en
entertainer. Jag beskriver honom här i dåtid, då vi tyvärr har sålt
honom. Det var ju inte bara så, att han charmade oss som uppfödare, utan
även en kund, som var intresserad av att köpa alpackor. Hon ville ha
honom direkt, men vi fick låta henne hållas lite. Denna lille krabat gav
vi namnet Scutt, pga av hans uppträdande. Hon är en väldigt lycklig
alpackaägare idag.
Den andra, ett stoföl, kommer vi inte ens tänka på att sälja. Hon
är också väldig charmig. Varje morgon vid utfodring, kommer hon fram för
att hälsa. Sätter man sig ner på huk, kommer hon fram och nosar en i
hela ansiktet. Och hon låter sig även klappas, fast hon är lite kittlig.
Henne har vi gett namnet Alanza
Det är lite roligt med dessa två fölen. Vi har inte gjort något för
att de ska bli så här tillgivna. Det har legat helt i deras natur. Och
det smittar av sig på de andra fölen, det märks. Även de vill komma fram för
att titta. Det är så här vi vill att våran uppfödning ska vara. Enkel
och okomplicerad.