Tips & Trix

...eller bara kul att veta

 
På den här fliken har vi samlat lite olika upptäckter vi gjort, eller upplevt med tillsammans alpackorna. Har du några frågor angående ett sjukt djur eller om skötsel, så hör gärna av er. Vi har haft lösningar på alpackor som vetrinärer har trott varit omöjligt.
 
Här ska även komma upp lite skötsel- och hanteringsråd emellanåt. Hoppas det kan vara till nytta, eller bara nöje att läsa...
 

Ögoninflammation

Vi märkte vintern 2013-14 att det var fyra stycken föl från föregående år som hade ögoninflammation. Det händer ibland, det är inget konstigt. Ögat rinner och är rött och irriterat. Ibland kan det vara om de är väldigt ullade i ansiktet. Fibrena kan då irritera in i ögat. I detta fallet var det inte så.
Vi utfodrar med storbal (rundbal). Den ligger i en rund foderhäck. Fölen fullkomligt borrar in sina ansikten i hösilaget när det blivit så pass upplockrat. Vi fann på ett föl att ett höstrå, av det styvare slaget hade stuckit in vid sidan av ögat. Så var uppmärksam om det sitter något där om det börjar att varas i ögat.

Klippning av klorna

 
 
 

Vi föredrar att använda vårat klippbord när vi klipper klorna. Det underlättar väldigt mycket, och alpackan behöver inte ligga så länge. Man kan även göra det med alpackan stående, men detta kan vara lite bökigt om den inte vill stå stilla.  Men detta kan man givetvis träna dem till.

 

 
 
När man klipper klon, ska den vara jämn/rak med trampdynan. Var försiktig när du klipper och ta lite i taget. Har klon varit lång kan pulpan växt ut längre. Var särskilt försiktig med vita samt ljust färgade alpackor. Deras klor är ofta mjukare och pulpan sitter även lite längre ut.  
                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

Silence is golden

 
 
På våran gård är flocken som störst när stona har tagits bort från hingstarna på sensommaren. Antalet varierar, men i samlad grupp är det ett större antal ston och föl som går tillsammans.
Står man och blickar ut över dem en kväll som denna, så är det knäpp tyst. Man hör bara ljudet av  deras rörelser i gräset, och ibland något hmmm:ande. Skulle man ha samma antal av tex. får, hade det varit ett evigt bräkande. Alpackor skapar helt enkelt ett lugn i vardagen.
 

 

Trognare får man leta efter...

En kul grej som hände sommaren 2009, var att vi hade stängslat in en intilliggande åker för bete åt alpackorna med eltråd. Av någon anledning hade en skarvknut på den vita el-linan gått upp, och så hade det kanske varit hela natten. När vi kom ut och märkte detta på morgonen hängde de två linorna ner till marken emellan pålarna. Andra djur hade antagligen sett sin chans att pröva på livet ute i det fria. Men i detta fallet låg hela flocken precis bakom det liggande staketet. Ingen hade gått ut.
Det roliga var att, när staketet skulle bindas upp igen, visade det sig att vi hade missat att koppla på strömmen på det nyinhägnade redan från början. Betyder detta att alpackor inte tycker gräset är grönare på andra sidan??

Förhoppningsvis ingen halsbränna

2009-års föl verkar ha hittat sitt lördagsgodis i hagen. De har fått upp ögonen för brännässlor. Varje morgon är de i hörnan där nässlorna växer och småäter lite, och de tar även gråbönor. Men efter ett tag fick de konkurrens av sina mödrar. Det är först nu på hösten när växterna har slutat växa som det smakar. Det ska bli roligt att se att om det är bara stjälkar som står kvar när vintern kommer...
 
Nässlorna tog slut och kvar blev ingenting. Stjälkarna bröt de och trampade ner.

 

 

Årets två underhållare

Av alla våra föl som fötts under 2009, är det särskilt två som har utmärkt sig väldigt mycket. Man kunde se det redan när de var nyfödda, när de lyckats resa sig upp på egna ben och stå upp för egen maskin så började uppträdandet. Man kunde se att de liksom dansade. De skuttade runt sin mor, och busade. När modern närmade sig fölet för att visa sina modersinstinkter, skuttade det undan och sprang en sväng för att sedan återvända och göra likadant igen. Med sedan lockade modermjölken och fölet stannade kvar en stund.
Jag ska här beskriva dem lite kort var för sig.
Han var även väldigt nyfiken på oss människor. Var inte blyg att komma fram och hälsa, som ibland andra föl kan vara. Han var en entertainer. Jag beskriver honom här i dåtid, då vi tyvärr har sålt honom. Det var ju inte bara så, att han charmade oss som uppfödare, utan även en kund, som var intresserad av att köpa alpackor. Hon ville ha honom direkt, men vi fick låta henne hållas lite. Denna lille krabat gav vi namnet Scutt, pga av hans uppträdande. Hon är en väldigt lycklig alpackaägare idag.
 
Den andra, ett stoföl, kommer vi inte ens tänka på att sälja. Hon är också väldig charmig. Varje morgon vid utfodring, kommer hon fram för att hälsa. Sätter man sig ner på huk, kommer hon fram och nosar en i hela ansiktet. Och hon låter sig även klappas, fast hon är lite kittlig. Henne har vi gett namnet Alanza 
 
                 
 
 
Det är lite roligt med dessa två fölen. Vi har inte gjort något för att de ska bli så här tillgivna. Det har legat helt i deras natur. Och det smittar av sig på de andra fölen, det märks. Även de vill komma fram för att titta. Det är så här vi vill att våran uppfödning ska vara. Enkel och okomplicerad.